Lina och Frisco busar i snön 16/2-10

Tisdag 16 februari 2010: Semmeldagen, eller Fettisdagen som det egentligen heter. Idag var en kall och fin dag att låta hundarna busa och springa av sig. Och SOM de busar. Det är så härligt att se på. De leker på precis lika villkor och dem ger och tar om vartannat.

Här är dem i full fart i ett jaga-race.

Av och till stannar de upp för att brottas lite. Synd att jag inte fick en närbild här.
Och stundom tar de en liten paus och "tigger" lite godis fån oss "mattar".

Och ibland kan de hitta något i snön som fångar intresset.
Här har båda kört ner nosen för att "snorkla" under snötäcket.


Och här är det något annat som fångat deras uppmärksamhet.
Vad/Vem är det som kommer hitåt??!!

Om de önskar att snön snart ska försvinna?? ALDRIG ! ! !

SÖSTRA-STYRKA!

Tack o lov för mina älskvärda systrar! Vad skulle vi ta oss till utan er?
Igår var Lena så snäll och tog hand om barnen när vi hade långpasset (10-24) både Kim och jag. Idag har Lena jobbat på hallen med mig hela långa dagen (11.30-21.00) och Aggi kom in med kort varsel och ställde upp de absolut "värsta" timmarna (12.30-16.30).
Ganska komiskt faktiskt. Tänk er scenariot, då en kund ber om hjälp av en av oss vid banorna: -"Kan du hjälpa mig"?.....Tyvärr, men tala med min syster där borta i baren. -"Ursäkta. Kan du hjälpa mig"? .....Tyvärr, men tala med min syster i receptionen, hon kan! Snack om att förvrida huvudet på folk. Fniss. Fast, nu hände ju inte detta på riktigt, men det hade varit kul på sätt och vis.

Ja, jag är så glad för mina systrar. Utan dem är jag inte hel.
TACK TACK, TUSEN TACK för all hjälp. Ni är GULD värda!
Puss o Kram! :O))

Härlig vinterdag med IS-promenad!

Idag fick vi ett sånt där underbart vinterväder med solsken och vindstilla. Man vill bara vara ute hela tiden. Men innan vi gick ut idag hade vi lite pälsvård hemma. Det hade nämligen vuxit lite väl långt runtom tassarna och mellan trampdynorna. Det fastade små snöbollar hela tiden så Frisco blev besvärad. Flink som jag är med saxen så snyggade vi till det och passade på att klippa klorna när han ändå låg på "behandlingsbordet". Det blev en hel del, som ni kan se.

Men visst blev det fint. "Blir det bra så här?" ser det ut som Frisco säger. Men helt utan "gnissel" var det ju inte. Som ni ser så har han inte dragit upp svansen än, vilket visar på att han fortfarande är misstänksam att jag ska göra något mer. Men, nej, jag var faktiskt färdig sen. För den här gången i all fall. När vi kom ut efter pälsvården var det som super-turbo-gnistan slagit till. Frisco studsade upp och ned som värsta komet-bollet och rullade runt som besatt i snön. Han var väl tokglad för att
det var över, och så måste han ju "tvätta pälsen" efter behandlingen.

Jag hade ett ärende till Mölnviks Köpcentrum så vi tog bussen dit. Det är ju bra att träna honom med sånt också. Det gick jättbra, och så charmade han alla som satt inom ögonkontakt.

Medan jag gick in i bokhandeln satt han så fint utanför och väntade. Men han vet att jag kommer tillbaka. Han brukar få sitta utanför Konsum ibland, så han kan rutinerna.

Från Mölnvik så gick vi hem, och då gick vi först längs "stora vägen", vilket inte alls var särskilt trevligt. Varken för frisco eller mig. Usch vilket trafikbuller, och skitigt var det, och inget roligt att lukta på heller.

Men sedan kom vi till Delselius Konditori, och då blev det ju genast "mycket trevligare". Och inte blev det utan belöning som Frisco fick vänta utanför igen, eftersom matte kom med godsaker, både till sig själv och till fina vovven.

Sedan tog vi en kort sväng över isen. Det var första gången denna säsong som vi gick där. Det var kanonfint. Översta bilden är därifrån. Frisco tyckte det var superhärligt att få sträcka ut benen och springa järnet lite kors och tvärs.

När vi kom hem passade jag på att ta ett kort från balkongen över den vackra Torsbyfjärden.

Längst bort ligger farleden. Där går Finlandsfärjorna, men det var ingen på G just vid fototillfället.

Jag passade också på att ta ett kort på vårt gamla barndomshus som ligger ett stenkast från vårt hus. Jag står på farstutrappan och tar kortet. Otroligt egentligen - att man återvänder till sina rötter, verkligen ordagrannt!

Nåja, det var nog allt för den här gången. Ha det så bra tills vidare.