Mysigt med regn

Jo, nog är det väl så att man helst vill ha sol och värme nu. Men visst är det mysigt när man hör regnet strila utanför. 

Jag gick och lade mig för att sova men kunde inte somna. Låg och blundade och lyssnade på regnet. För mitt inre dök det upp minnen från barndomen. Det var somrarna i skånska Malmö som återfann sig. Jag var runt tio-tolv år och vi brukade äta frukost i det lilla uterummet med räfflat plasttak. Det var så härligt när det smattrade på taket. 

Det är gamla goda minnen det!!

Inte nu igen!!

För exakt ett år sedan (16 april) var jag på bröstmottagningen på SöS för en knöl i bröstet. Det visade sig vara en ofarlig cysta som tömdes på vätska och sedan var allt bra. De nämnde att det är vanligt att när man väl fått en cysta så kan de återkomma med fler. Det är tämligen vanligt. Men lika vanligt är det att även dessa är ofarliga. De bör dock alltid kollas upp.

Så för någon månad sedan kände jag en ny knöl i bröstet. Det var lång väntetid på SöS så de rekommenderade mig till bröstmottagningen på Sabbatsberg. Även de hade relativt lång väntetid, men idag var jag i alla fall där.

Knölen jag känt var även den en ofarlig vätskefylld cysta, men av lite större karaktär än den förra. De var väldigt trevliga och noggranna där. Man utförde hela processen på en gång, kan man säga. Först en läkarundersökning, där den manlige läkaren undersöker med händerna. En barnmorskeelev var med och fick även hon känna (ja, hur ska de annars kunna lära sig?! Klart man ställer upp!).

Sedan vidare till röntgen. En ganska obehaglig men överkomlig upplevelse. Det går knappast att göra en sådan behandling behaglig. Att få bröstet utplattat till en "tjocklek" av 30 mm, är ju inte vad man skulle kalla behagligt i alla fall. Dessutom 7 ggr!! (7 st bilder). Artig och trevlig var hon i vilket fall.

Efter röntgen väntade ultraljudsundersökning. En erfaren, något äldre, kvinnlig läkare undersökte med van och varsam hand och med ultraljud. Hon hittade ytterligare en cysta i det andra bröstet, men den var av mindre storlek, så då gör man inget åt dem.

Därefter tillbaka till bröstmottagningen för att träffa ännu en manlig läkare som utförde själva biopsin. Med en pistolliknande spruta förde han in en nål i bröstet och tömde cystan på vätskan.  Även ett vävnadsprov följer med vid detta ingrepp. Det går otroligt fort och relativt smärtfritt. Det är som vilket nålstick som helst, och över inom 10-15 sekunder. Efter detta var det bara att bege sig hemåt.
Den första läkaren ringde sedan upp (45 min efter biopsin) och meddelande att man inte funnit något otrevligt i cystan, utan att allt såg rent och bra ut. Jag behöver inte vidta några åtgärder, utan bara som alla kvinnor bör göra - undersöka brösten med egna händer 1-2 ggr per månad.
Och skulle jag upptäcka nya knölar är det bara att återkomma.

Jag kan nu vid detta laget nästan förvänta mig att det kommer att dyka upp fler i framtiden. Men nu känner jag inte samma oro och hysteri som vid första tillfället. Då hade jag ju nästan skrivit mitt testamente i huvudet!!

Jag kan i alla fall varmt rekommendera Aleris, bröstmottagningen vid Sabbatsberg sjukhus i Stockholm, för er kvinnor som upptäcker knöl i bröstet och vill få det undersökt. Kände mig respekterad och väl omhändertagen.

Lev livet och ta inte ut något i förskott!!
"Pyss o Kaam"

En månad senare

Det har nu gått en månad sedan jag bestämde mig för att ändra på min kosthållning. Det jag gjort är att jag uteslutit pasta och bröd. Det enda bröd jag äter är havreknäcke, och egenbakat glutenfritt bröd.
Jag har även låtit bli viss frukt och grönsaker som lätt bildar gaser, såsom äpplen, päron, alla sorters kål, bönor (baljväxter överlag), broccoli och rå lök.
Jag smaksätter mat med lök, men undviker att äta lökbitar som jag kan peta bort.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. Det har blivit mycket bättre. Jag har inte alls lika ont längre. Det är mycket lugnare i tarmarna och jag känner mig piggare och gladare.
Inte för att jag vill påstå att detta är hela lösningen, men jag är i alla fall en bit på väg.

Jag har med detta även fått mer kraft att träna effektivare. Jag kvotar nu tre dagar i veckan och känner mig riktig nöjd med det.

Något som jag däremot inte hade räknat med, är att jag gått ned 4 kg. Ja, ett par kilo gjorde ju inget, men nu vill jag inte gå ner mer. Det var inte målet med hela grejen. Om det fortsätter måste jag göra något åt det.

Fortsättning följer.

Inspirerande föreläsning

Idag var jag på den sista av en följd s.k. föreläsningar. Fast vi kallar dem för Pedagogiska caféer. Oavsett namn så har det varit intressant, och de två sista var särskilt bra. Lotta Törnblom är en mycket bra föreläsare, som gör det intressant och lätt att följa och förstå.
Det var det mest positiva med dagen.

Det negativa är min problemmage. Jag får tarmkramp och uppblåst buk med gaser och oljud utan dess like. Jag är uppriktigt trött på eländet. Nu måste jag prova med något annorlunda med kosten. Jag googlade och har kommit fram till att jag ska prova en mer kolhydratfattig kost. Sedan finns det även andra matvanor jag kan ändra på, men jag börjar med detta. Det betyder i kortfattad form:

Oligosackarider (kostfiber)

Undvik: Kål, cashewnötter, ärter, sparris, bönor, linser, lök, vete och råg
Välj istället: havrebaserade produkter, ris, potatis, tomat, morot, zucchini

Så, nu får det vara slut med "goda mackor" och pasta för ett tag. Hur man lagar god mat utan att smaksätta med lök har jag ingen aning om, men jag får väl helt enkelt göra så gott jag kan. Och på jobbet får jag väl försöka undvika sådant som går att "peta bort" eller avstå.

Om någon har några bra tips på mat, maträtter eller annat av intresse inom ämnet (IBS-mage) så får ni jättegärna dela med er.

På återseende!

OBS! Bild från google. Inte jag, men kunde ha varit!

Less och längtar bort

Kanske för att jag gick upp så tidigt, lade mig sent igår så jag sov inte så många timmar? Eller kanske för att vädret är så vansinnigt tråkigt? Eller beror det kanske på smärtan i ryggen? Eller så är jag bara ovanligt deprimerad, men idag var det vääääldigt nära att jag släppte bomben. Men så sitter jag nu här och biter ihop. Funderar med pannan i djupa veck hur jag ska kunna fortsätta.

Ekorrhjulet bara fortsätter och fortsätter. Jag vill kunna sätta ned foten, bromsa, eller t.o.m stanna. Helst kliva av och byta ekorrhjul. Men det fortsätter att snurra, och jag har inte styrkan eller förmågan att göra något åt det.
Men jag antar att det kommer att sluta på ett eller annat sätt. Och det finns ju några alternativ.