Underbara svenska natur

Jag vet att den här filmen kanske inte säger så mycket. Men att ha varit där och upplevt den fantastiska faunan är något helt magiskt. 

Och efter den fantastiska dagen med sol och klarblå himmel blev solnedgången en riktigt härlig upplevelse.

Torsbyfjärden, Värmdö
/ Gunilla

Med hjärtat i halsgropen

SöS bröströntgen. 

Sitter i väntrummet och vet inte vad jag ska förvänta mig. Lite tom i huvudet och lite spänd i magen. Gjorde mammografi för tre veckor sedan och fick svar/kallelse att de ville ta kompletterande bilder. 

Väl inne i rummet där nya bilder ska tas säger man att man sett något i vänster bröst och undrar om jag känt något. 

Men det har jag ju inte. Och plötsligt får jag lite högre puls. 

Ja, fast det behöver ju inte vara något allvarligt. Det kan lika gärna vara någon vätskefylld blåsa eller liknande, men det är ju därför man vill ta nya bilder....för att titta närmre. Doktorn ska dessutom göra ett ultraljud, och sedan så får vi höra vad hon säger.

Nu sitter jag och väntar på doktorn för att göra ultraljudet och det blir en pirrig väntan. Väntrummet fylls av fler kvinnor i olika åldrar. En kvinna som är betydligt yngre än mig har sin pojkvän/sambo med sig. De ser avslappnade och lugna ut. Kvinnan kallas in i ett rum och pojkvännen väntar kvar. En liten stund senare blir även pojkvännen inkallad i rummet, och jag hör sköterskan säga: -"Du behövs nog här inne i alla fall".
Jag har ju faktiskt ingen aning om vad just den här kvinnan skulle gå igenom. Det finns många olika anledningar till varför man kallats dit, men uppenbarligen var det tillräckligt skrämmande eller nedslående för att bemöta det själv. Jag var glad å kvinnans vägnar att hon hade pojkvännen med sig.

En stund senare blir jag själv inkallad till doktorn. Jag får lägga mig på en brits och doktorn undersöker med ultraljud. Jag kan själv se på skärmen det doktorn ser. Först förstår jag ingenting. Allt ser grumligt grått ut, men sedan dyker den upp. Den svarta fläcken som inte borde finnas där. Det var en cysta.
Hon sa det som om det vore den vanligaste saken i världen: -"Japp, där var den! Har du känt den, eller?"
Jag som fortfarande inte kunde förlika mig med ordet cysta, blev mållös för en stund, men sa sedan att jag inte känt något alls, och frågade hur stor den var. Den var 15 mm.
-"Jaha, så det har blivit din tur nu", tillade hon, och i samma mening så sa hon även att vi ska tömma den på en gång. Vad menar hon!!, tänkte jag. Min tur?? Tömma??? Ska de skära upp mig här och nu??
Men givetvis behövdes varken skalpell eller bedövning. Man använder en nål som man sticker in i bröstet och in i cystan och tömmer innehållet.
Det skulle gå enkelt och smärtfritt till. Endast ett litet stick så skulle allt vara klart. Men givetvis var det inte enkelt med mig. Det är det visst aldrig! På tredje försöket lyckades hon komma åt cystan och tömma den. Hon visade upp en gulaktig vätska och "friskförklarade" mig på samma gång.
På ett sätt lättad över att det gått så fort och lättsamt till, var jag fortfarande skärrad över att inom loppet av en timme hunnit till graven och tillbaka i mina tankar.

Nåväl. Doktorn har nu sagt att jag inte har någon cancer i bröstet, så då känner man sig ju lättad. Men så maler orden i huvudet...:  -"Jaha, så det har blivit din tur nu!"
Hon hade sagt att det kan vara så att jag hamnat i en "fas" där jag bildar cystor, och då kan det hända att någon eller flera av dem växer sig större och blir till knölar, som denna. I detta fall var  den helt ofarlig och kunde tömmas, men att jag ska kontakta läkare direkt om jag känner att det bildas fler knölar.

Så, nu sitter jag här, lite dämpad och fortfarande skärrad och öm i bröstet. Och då hade ju ändå allt gått bra. Jag blir kallad om 18 månader igen.
Jag undrar vad den unga kvinnan fick gå igenom, men som sagt; skönt att hon hade pojkvännen med sig!
/Gunilla

Lite skidsemester i antågande!

Så har då våren så sakteligen börjat dra igång här i Stockholmstrakten. I dagarna har regnet gjort en stadig entré och ser till så att grödor och annat får näring i jorden. Det blir vackert när det sedan får komma till sin blomning och grönska.
Snart åker jag till Sälen och åker lite skidor på förhoppningsvis vit och härlig snö. Trots att det är våren man längtar efter så ska det bli härlig att "klämma lite lagg" som det så käckt heter!
Jag får återkomma med rapport om hur det går (eller gått).

Ha det gött så hörs/ses vi snart!
SKISTAR SÄLEN

Ps det är okända personer på bilden. Bilden är hämtad från Skistars webbplats.