Ja, så var det sportlov igen. Den här gången MED snö! I flera år har snön lyst med sin frånvaro, åtminstone just på sportlovet. Äntligen får barnen åka pulka, skridskor, snowboard och skidor.
Längdskidor är ju knappt att barnen vet vad det är nu för tiden. När jag var barn åke jag elljusspåret (2,5 km) nästan varje helg hela vintern. Det var så skönt och roligt faktiskt.
Jag var en mästare på att bygga snögrottor och jag gjorde nya snölyktor nästan varje dag.
Men å andra sidag fanns det bara barnprogram på svt kl.18.00, varje dag och datorer var något som bara fanns på de stora företagen, och mestadels bakom stängda dörrar.
Man skrev uppsatser och prov för hand och man fick betyg i välskrivning. Numera får man ju skriva dej och mej istället för dig och mig. Men det är väl så det är med utvecklingen.....
Igår var "pappa" i familjen med barnen på isen och åkte skridskor. Det är fösta gången på flera år som vi åkt på annat än konst-is. Själv stod jag över då jag har så himla ont i knät. Typiskt! Det är väl ålderskrämpor, som man brukar säga. Och brist på motion! När man vänder sig om i trappen och undrar vem det är som flåsar så, och upptäcker till sin förskräckelse att det är en själv - ja, då är det illa!
Nä - upp med humöret nu, och klaga inte så förbenat. Det finns alltid någon som har det sju resor värre. Saker blir oftast inte bättre än vad man själv gör det till. Ingen idé att straffa sig själv. Endast nya tag och uppmuntran kan få livet att gå vidare i positiv riktning.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar