SPÅR

Idag var vi ute i skogen och spårade. Faktum är att vi var mer i träsk än torrmylla. Men det bekommer inte Frisco. Han klafsar på helt obemärkt. Han var helt lyriskt över sin uppgift. Det gick inte fort nog att komma igång tyckte han. "Ska´re verkligen vara nödvändigt med sele och spårlina?", ser han ut att tänka.

Jag tror han hade nys om var slutmålet var, för han ville gärna gena och sprang lite kors och tvärs över spåret. Han följde inte "mina fotspår" till fullo, men han snirklade sig fram, även om han tog omvägen runt en stor gran eller liknande.

Och när man hittat slutmålet visar glädjen ingen begränsning. Tjoho vad det här är kul.

Åh, matte busa mera. Förresten, kan man få en korv till?

Här kan man tro att det blivit mörkt ute, men det är den dåliga kontrasten som gör det så. Tyckte ändå jag fick en fin närbild på honom.

Nu sitter vi bara och coolar ner oss lite och spanar ut i skogen.

Fina bilder, men dåligt väder. Disigt = suddigt :(

På vägen hem tittade solen fram, men vi var för hungriga för att komma ihåg kameran. Vi hade sikte på matskål och lunchtallrik där hemma.

Lervälling var det här!

Idag var det blött och lerigt i skogen. Inget som hindrar Frisco från att glatt galoppera runt i träsk och lerpölar. Ska lägga in lte mobilbilder här när datorn kommer överens med mig.
Tjingeling så länge!

PROMENAD MED HUNDLEK

Idag var vi ute på vår sedvanliga 2-timmars-promenad genom skog och mark. Och vi mötte två hundar. Först en Welsh Springer Spaniel -tik på 1,5 år som hette Doris. Frisco och Doris fick leka en stund och springa av sig. Det var kul det!

Lite senare mötte vi en Rough Collie-valp, snart 6 månader, som hette Cesar. Det var om möjligt ännu roligare. Valpar är ju så stolliga. Dessutom ville Frisco visa lite rang genom att "jucka". Det får han ju inte för mig förstås, så efter ett antal tillsägningar så han åkte i backen med ett brak och där fick han bli kvar tills han lugnat sig.
Men det var aldrig något argsint tonläge, utan Cesar och Frisco lekte mycket glatt och bra tillsammans.

Det är betydligt kallare ute nu - på gott och ont. Det är ju fruset på marken så hundarna blir inte lika leriga. Det är skönt. Men det blir fruset på vattenpölarna också, så Frisco blev en aning perplex när han inte kunde dricka. Nåja, bäckarna har ju inte hunnit frysa än, så där kan han ju få sig en slurk i alla fall.

MH och Spår

I lördags var vi på Märsta/Sigtuna BK och gjorde MH på Frisco. Ja, och en massa andra goa lappisar också, bl.a. Frisco´s syrra Doris. Det blev en tidig morgon och en rolig dag på BK.
Frisco fick ett gott omdöme, precis som Doris och de andra lappisarna. Det var flera olika moment som skulle genomföras och på Lappbergets Blogg kan man se ett par filmsnuttar från två av Frisco´s moment.
Ett annat moment som inte är med på filmerna, var att det kommer fram två spöken som sakta rör sig mot oss. Attans vad arg han blev Frisco. Jag har nog aldrig hört honom så upprörd och arg. Han skällde ihållande ända tills man tog av huvorna på dem. Och när han såg att det "bara" var trevliga människor däri så blev han så lycklig och stollig att all ilska och aggression rann av honom. Han t.o.m. satte sig i knät på ena spöket. Avslutningsvis gjorde man skott-test, vilket varken han eller de andra lappisarna brydde sig i. Mer en undrande blick, för att sedan återuppta leken som var igång. Som sagt, det var en rolig och lärorik dag, om än en smula tröttsam i längden. Inga sömnsvårigheter sedan inte!

Idag 10/11 har vi spårat igen. Det var ju ett tag sedan sist. Spåret hade legat nästan ett par timmar innan vi gick. Jag satte upp nyporna för säkerhets skull - mest för min egen faktiskt. Frisco spårade bra, även om han av och till fick för sig att något annat som doftar gott är roligare att spåra. Som löptikar t.ex. Men man kan väl inte klandra honom. Han spårade hela spåret i alla fall och hittade såväl levepastejen som slutmålet med leksaken.

På vägen till spåret gick vi koppel. Jag har börjat köra hårdare med fot. Det är ett tufft arbete och Frisco är inte särskilt nöjd med det. Hittills har han nog fått bestämma lite för mycket, bara genom att han går framför oss, även om han inte drar i kopplet. Hans placering säger ju ändå att han går först (=ledare), vilket naturligtvis är fel. Det här skulle man ha tränat in redan från början förstås, men mjäkig som man är med små söta valpar, så gjorde vi inte det och får ta den tunga resan nu istället.

På vägen hem från spåret fick han gå utan koppel. Det gick mycket bra, även om det inte var fot. Han var betydligt lugnare eftersom han lagt ner en hel del energi på "fot-arbetet" och spåret. Nu blir det nog inget mer spår den här veckan, men FOT kommer vi att träna på.

Idag är det Kim´s och min förlovningsdag (12 år), så jag får väl unna mig något smarrigt till lunch. Jag jobbar ju ikväll, så det är inte att vänta sig något från den andra parten.

Ha det så gott tills nästa gång!

Hu, vilket väder!

Den långa men ändå friska promenaden blev en kall och blöt historia. Det var snöblandat regn som piskade i ansiktet. Men vad gör det tycker Frisco som ändå stortrivdes i skogen.
Jag hade inte lagt något spår, men på kul gjorde vi lite "söka mattes vante" som han naturligtvis klarade galant. Snö eller inte - spelar ingen roll. Det är störtkul att leta efter vad som helst var som helst!
Vi träffade Lina (bästiskompisen) som vi inte träffat på länge eftersom hon har löpt. Oj, vad det var roligt.
Vi går numera utan koppel hela tiden, och kopplar endast vid riktigt nödvändiga fall. Det är så mycket lättare att träna lydnad utan koppel. Det är som att man skär av kommunikationslinjen med ett koppel. Han är MYCKET mer lyhörd då han inte är kopplad.
På lördag (7/11) ska han mentalbeskrivas. Det ska bli intressant. Kul, för jag vet att där är en massa andra lappisar också.
Igår träffade jag en lappis i stan, som jag träffat förut. Det var Kristallens Likkhu. Han var verkligen jättefin. Rund och go och med en jättefin hållning. Det enda negativa var att han gärna skällde. Det gör aldrig Frisco (bara när det ringer på dörren) och det tycker jag är jätteskönt.
Återkommer efter mentalbeskrivningen så får ni veta hur det gått.
Tjingeling!