SPÅR

Idag var vi ute i skogen och spårade. Faktum är att vi var mer i träsk än torrmylla. Men det bekommer inte Frisco. Han klafsar på helt obemärkt. Han var helt lyriskt över sin uppgift. Det gick inte fort nog att komma igång tyckte han. "Ska´re verkligen vara nödvändigt med sele och spårlina?", ser han ut att tänka.

Jag tror han hade nys om var slutmålet var, för han ville gärna gena och sprang lite kors och tvärs över spåret. Han följde inte "mina fotspår" till fullo, men han snirklade sig fram, även om han tog omvägen runt en stor gran eller liknande.

Och när man hittat slutmålet visar glädjen ingen begränsning. Tjoho vad det här är kul.

Åh, matte busa mera. Förresten, kan man få en korv till?

Här kan man tro att det blivit mörkt ute, men det är den dåliga kontrasten som gör det så. Tyckte ändå jag fick en fin närbild på honom.

Nu sitter vi bara och coolar ner oss lite och spanar ut i skogen.

Fina bilder, men dåligt väder. Disigt = suddigt :(

På vägen hem tittade solen fram, men vi var för hungriga för att komma ihåg kameran. Vi hade sikte på matskål och lunchtallrik där hemma.