Underbara Vinter!

Idag skulle man verkligen ha haft kaffetermos och macka med sig. Solen skiner, det är klarblå himmel och 10 grader kallt. Frisco och jag tog en 3-timmars promenad. Vi gick 7,5 km-spåret och njöt av vinteridyllen. Vi mötte inte en enda människa så det kändes som om vi hade hela skogen för oss själva.

Frisco fick bära klövjeväskan till och från skogen, men inne i skogen fick han springa lös och fritt. Å vad han njöt. Och så kastar han sig då och då i snön för att rulla runt några varv. Ibland kör han bara ner nosen i snön och ligger blick stilla i några sekunder. Sedan kommer sucken som få snön att yra runt hela huvudet. Han verkligen TOK-ÄLSKAR snön.

Jag önskar jag var ledig så jag kunde utnyttja HELA dagen. Men men, jag fick ju en väldigt mysig fm i alla fall. Ha det gott!

Träning med Klövjeväska

Så har vi då införskaffat oss en klövjeväska till Frisco. Han behöver få lite mer utmaning då vi är ute på promenad. Jag vill att han ska bli lite tröttare. Vi provade den lite lätt igår. Han ville ruska av sig den mest hela tiden. Tycker inte om när det sitter fast något på kroppen!

Idag fyllde jag fickorna med torrfoder så det blev lite tyngre. Inledningsvis verkade han inte bry sig nämnvärt om den extra bördan - mest irriterad över att något sitter fast på ryggen. Så han ruskade på sig ideligen den första kvarten av promenaden. Sedan verkade han mer eller mindre ha accepterat den.

Succesivt avtog dragkraften och han lugnade ner stegen. Sista kilometern hem gick i (för mig) behaglig lunk-takt. Bilderna talar för sig själva. Först "A pain in the ass" - sedan "Visst är jag duktig".

Nytt År och Nya Äventyr!

Gott Nytt År Allesammans!
Vi inledde det nya året med en låååång sovmorgon. Men sedan tog vi en härlig skogspromenad, jag, Emelie och Frisco. Vi tog med oss varm choklad och smörgås - precis som en riktig skogsutflykt ska innehålla. Vi hade för avsikt att ta oss till en mysig liten grillplats längs med 7km-spåret, men vi måste ha tagit fel håll, för vi kom inte fram till den. Då satte vi oss rätt och slätt ner i snön mellan några träd och avnjöt vår medhavda matsäck. Det var så tyst och vackert. Endast några enstaka flitiga skidåkare gled förbi i den annars så stilla och rofyllda gläntan.

När vi kom hem, nästan 3 timmar senare, var vi trötta men nöjda. Javars, Frisco såg ju inte nämnvärt trött ut, men det gör han ju aldrig! Vet faktiskt inte vad som skulle trötta ut honom tillräckligt. Till våren ska jag börja cykla med honom. Det kanske kan vara något?
God fortsättning till Er Alla! Tjingeling!