Så kom då äntligen den dagen som jag väntat på så länge. Dagen då jag kom iväg till gymmet och tränade. Jag har ju under en längre tid tänkt att jag verkligen skulle behöva, men det har av olika anledningar inte varit möjligt. Men NU äntligen.
Jag har blivit medlem på BODY JOY och i dag var jag där för första gången och fick en introduktion av en personlig tränare (PT). Jag förklarade min kroppssituation (ont i rygg och nacke) och mina önskemål och förhoppningar med träningen.
Jag har ingen ambition att gå ner i vikt, utan träningen är till för att stärka de svaga punkterna i min kropp som gör att jag har värk. Men jag vill även jobba upp flåset och få bättre kondition. Mitt närmsta mål är att jag ska vara smärtfri när sommaren kommer. Utöver det så är målet att upprätthålla ett sunt tränande som ger mig styrka och energi att klara vardagen med ett leende på läpparna.
Jag älskar min familj, vår hund, våra kaniner, min släkt, mitt jobb och min hobby (bowling), så då måste jag naturligtvis lära mig att älska min kropp.
Vi kan inte gå omkring och motarbeta varandra och ställa till med rackartyg som ingen tjänar något på, så nu har jag, främst för min egen skull men även för min omgivnings, kommit överens med min kropp om att vi ska kämpa oss ur den onda cirkeln och sluta upp som en gemensam vinnare!
Säkert kommer ni få ta del av både framgångar och motgångar under vägens lopp. Stötta mig gärna och kom med positiv peppning när den behövs, men utelämna all negativ kritik, för den har redan överdoserats.
Tack för att ni lyssnar!
Vi ses!
/Gunilla
Om mig
Mitt namn är Gunilla Vinghed, men jag kallas även för Guggie. Jag är en kvinna i mogen ålder. Jag har sambo och två barn, en hund och två kaniner. Vi bor i en villa på Värmdö i Stockholms skärgård.
tisdag 28 januari 2014
torsdag 9 januari 2014
HUNDLEK & TRÄNING ! ! !
Kurragömma!!
När jag kom hem från jobbet tog jag en promenad med Frisco. Vid ett särskilt ställe brukar han vilja springa iväg och göra lite "tjuv-rusningar", och idag fick han det! Vilken lycka!! Mörkret till trots så litade jag på min magkänsla att han skulle komma på inkallning. Jag passade på att leka en spontan kurragömma med honom. När han inte såg sprang jag och gömde mig bakom ett träd, eller buske. Sedan satt jag helt tyst och väntade på att han skulle sakna mig och leta upp mig.
Han var så duktig. Första gången fick jag lov att vissla pyttelite för att han skulle förstå att leken var igång, men sedan var det knappt att jag hann gömma mig förrän han satte kurs efter mig. Han älskar den här leken och känner sig sååå duktig när han hittat mig.
Leken varade bara i 5-10 min, men sedan var både han och jag nöjd, så vi traskade hemåt i duggregnet.
Tittut matte - jag hittade dig!!
(Bilden är från ett annat tillfälle. Ikväll var det ju mörkt!)
Pust och pust och pust igen!!
Ikväll har jag faktiskt varit lite duktig i alla fall. Först 10 min cykling, sedan 10 min rodd och sedan 10 min boxning. Därefter lite magövningar och balansboll.
När jag kom hem från jobbet tog jag en promenad med Frisco. Vid ett särskilt ställe brukar han vilja springa iväg och göra lite "tjuv-rusningar", och idag fick han det! Vilken lycka!! Mörkret till trots så litade jag på min magkänsla att han skulle komma på inkallning. Jag passade på att leka en spontan kurragömma med honom. När han inte såg sprang jag och gömde mig bakom ett träd, eller buske. Sedan satt jag helt tyst och väntade på att han skulle sakna mig och leta upp mig.
Han var så duktig. Första gången fick jag lov att vissla pyttelite för att han skulle förstå att leken var igång, men sedan var det knappt att jag hann gömma mig förrän han satte kurs efter mig. Han älskar den här leken och känner sig sååå duktig när han hittat mig.
Leken varade bara i 5-10 min, men sedan var både han och jag nöjd, så vi traskade hemåt i duggregnet.

(Bilden är från ett annat tillfälle. Ikväll var det ju mörkt!)
Pust och pust och pust igen!!
Ikväll har jag faktiskt varit lite duktig i alla fall. Först 10 min cykling, sedan 10 min rodd och sedan 10 min boxning. Därefter lite magövningar och balansboll.
En högerkrok i farten!
Det smittade visst av sig, för ett tu tre så var både Mattias och Emelie igång de också. Kul med lite sällskap.
Efter all träning blir man ju lite sugen, så en banan och ett glas mjölk satt fint. Och som "toppen på moset" avslutade jag kvällen med en Doggy-Walk!
Fast inte kan man tro att det ska bli minusgrader. Regnet piskade i ansiktet och det är fortfarande ganska varmt ute. Men men, det är ju inte helg än!
Ha de´, så hörs/syns vi snart igen!
/Gunilla
lördag 4 januari 2014
Slut på Jul-godis
Julen lider mot sitt slut....eller snarare så har den varit slut sedan annandagen. Eftersom snön uteblev så fick man aldrig den där "Christmas Spirit"-känslan.
Det måste vara mörkret, men jag är så fruktansvärt trött hela tiden. Å andra sidan har man väl inte tagit så väl hand om sig heller. Man äter lite allt möjligt på just alla möjliga och omöjliga tider. Man lägger sig mitt i nätterna och sover till halva förmiddagen. Motionen sträcker sig så långt som till hundpromenaderna men inte mycket mer. Så, det är väl inte så konstigt att man är trött och känner sig som en riktigt trögflytande seg smörja? Det måste bli ändring på det nu!
Nåväl, ingen gör jobbet åt en - så bara att ta tag i sig själv och sätta igång. Ett bra sätt att må bättre är i alla fall att få i sig mer C-vitaminer, så ikväll blev det lite färskskuren frukt istället för godis!
Det måste vara mörkret, men jag är så fruktansvärt trött hela tiden. Å andra sidan har man väl inte tagit så väl hand om sig heller. Man äter lite allt möjligt på just alla möjliga och omöjliga tider. Man lägger sig mitt i nätterna och sover till halva förmiddagen. Motionen sträcker sig så långt som till hundpromenaderna men inte mycket mer. Så, det är väl inte så konstigt att man är trött och känner sig som en riktigt trögflytande seg smörja? Det måste bli ändring på det nu!
Nåväl, ingen gör jobbet åt en - så bara att ta tag i sig själv och sätta igång. Ett bra sätt att må bättre är i alla fall att få i sig mer C-vitaminer, så ikväll blev det lite färskskuren frukt istället för godis!
Frukt är faktiskt VÄLDIGT gott!!
Sköt om en så länge så ses/hörs vi snart igen.
Kram Banan! ! !
/Gunilla
onsdag 1 januari 2014
GOTT NYTT ÅR ! ! !
Första januari år tvåtusenfjorton! Undrar vad detta år har i sitt sköte? Det får ju framtiden utvisa. Jag ska försöka att inte oroa mig så mycket för sådant som jag ändå inte kan förutspå eller ens påverka. Och jag ska inte grubbla så mycket över sådant som redan har hänt. Jag kan ju ändå inte ändra på det. Jag ska leva mycket mera HÄR och NU!
Nyårsafton 31 december 2013 blev sista dagen jag skrev i min dagbok. Jag har lyckats skriva varje dag i ett helt år, dvs 365 dagar. Det är över förväntan för att komma från mig. Men ska sanningen fram så fick jag inte mersmak. Jag är nog ingen dagboksskrivare. Däremot ska jag försöka uppdatera bloggen betydligt oftare. Det här är inget nyårslöfte. Jag avger inte sådana. Men det blir ett ställe att skriva av sig vid behov, och berätta när något roligt händer. Eller sorgligt också för den delen.
Det blev i alla fall en lugn och skön nyårsafton här hemma. Emelie var på party ute i Boda och Mattias var här hemma med oss. Vi hade inga gäster, utan bara kopplade av med den lilla familjen. Frisco var helt fantastisk. Han sa inte ett pip och var hur lugn som helst. Han gick bara och lade sig, och låg där tills allt var över. Vid 01.30 gick jag en promenad med honom, och han brydde sig inte ett dugg över de enstaka eftersmällarna som ljöd på avstånd.
Då det inte var någon brakfest igår, så mådde jag alldeles utmärkt idag. Men vi låg länge. Gick inte upp förrän 10.45! Frisco fick en längre promenad lite senare än vanligt, men han var inte ledsen för det. Han kan ju inte klockan!!
Det enda som faktiskt gör mig en smula deppig är att det är barmark fortfarande. Jag vill ha SNÖ, och det vill minsann Frisco också! Det skulle göra susen för humöret, och för de mörka dagarna. Även om det har vänt och går mot ljusare tider, så ska vi snart ta ner all julbelysning och då blir det så där megamörkt och trist igen.
Låt oss hoppas att Kung Bore blåser sina vintervindar åt vårt håll, åtminstone Januari och Februari.
God fortsättning till er allihop, och hoppas 2014 blir ett underbart år!
/Gunilla
Nyårsafton 31 december 2013 blev sista dagen jag skrev i min dagbok. Jag har lyckats skriva varje dag i ett helt år, dvs 365 dagar. Det är över förväntan för att komma från mig. Men ska sanningen fram så fick jag inte mersmak. Jag är nog ingen dagboksskrivare. Däremot ska jag försöka uppdatera bloggen betydligt oftare. Det här är inget nyårslöfte. Jag avger inte sådana. Men det blir ett ställe att skriva av sig vid behov, och berätta när något roligt händer. Eller sorgligt också för den delen.
Det blev i alla fall en lugn och skön nyårsafton här hemma. Emelie var på party ute i Boda och Mattias var här hemma med oss. Vi hade inga gäster, utan bara kopplade av med den lilla familjen. Frisco var helt fantastisk. Han sa inte ett pip och var hur lugn som helst. Han gick bara och lade sig, och låg där tills allt var över. Vid 01.30 gick jag en promenad med honom, och han brydde sig inte ett dugg över de enstaka eftersmällarna som ljöd på avstånd.
Då det inte var någon brakfest igår, så mådde jag alldeles utmärkt idag. Men vi låg länge. Gick inte upp förrän 10.45! Frisco fick en längre promenad lite senare än vanligt, men han var inte ledsen för det. Han kan ju inte klockan!!
Det enda som faktiskt gör mig en smula deppig är att det är barmark fortfarande. Jag vill ha SNÖ, och det vill minsann Frisco också! Det skulle göra susen för humöret, och för de mörka dagarna. Även om det har vänt och går mot ljusare tider, så ska vi snart ta ner all julbelysning och då blir det så där megamörkt och trist igen.
Låt oss hoppas att Kung Bore blåser sina vintervindar åt vårt håll, åtminstone Januari och Februari.
God fortsättning till er allihop, och hoppas 2014 blir ett underbart år!
/Gunilla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)