Idag har vi varit ute i skogen och lärt oss lite spårning. Det var första gången för såväl oss (Emelie och mig) som för Frisco. Det var "Uppfödar"-Lotta som visade oss, och hon hade även Doris (Frisco´s syster) med sig med "lill-matte" Jossan.
Det första vi gjorde var att lägga ut "spåret" som skulle ligga och "tränga in" i någon timme. Under den tiden fick hundarna rejsa loss och vi två-benta passade på att ta en medhavd skogsfika. Alltid lika gott att fika på ett sittunderlag mot naturens sköna golv (kvistar, kottar, barr och myror) och äta smörgås med håret i mungipan och kaffe som kallnar fortare än andetaget... Men det gör inget. Det var värt varenda sekund. Och sällskapet ville jag inte byta bort för något annat.
När vi väl kom till själva spårningen hade Frisco lite svårt med koncentrationen. Men det gick halvskapligt med tanke på att det blåste ordentligt och så var dessutom JAG debutant precis som han. Till "mål" kom vi i alla fall, och jag tror att åtminstone JAG fattade galoppen.
Vi måste göra om detta SNART så att vi inte glömmer. Ska nog prova i veckan tror jag.
TACK snälla Lotta för att du tar dig TID och ENGAGEMANG. Hoppas jag får en chans att ge något tillbaka någon gång. Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar