Mysigt med regn

Jo, nog är det väl så att man helst vill ha sol och värme nu. Men visst är det mysigt när man hör regnet strila utanför. 

Jag gick och lade mig för att sova men kunde inte somna. Låg och blundade och lyssnade på regnet. För mitt inre dök det upp minnen från barndomen. Det var somrarna i skånska Malmö som återfann sig. Jag var runt tio-tolv år och vi brukade äta frukost i det lilla uterummet med räfflat plasttak. Det var så härligt när det smattrade på taket. 

Det är gamla goda minnen det!!

Inte nu igen!!

För exakt ett år sedan (16 april) var jag på bröstmottagningen på SöS för en knöl i bröstet. Det visade sig vara en ofarlig cysta som tömdes på vätska och sedan var allt bra. De nämnde att det är vanligt att när man väl fått en cysta så kan de återkomma med fler. Det är tämligen vanligt. Men lika vanligt är det att även dessa är ofarliga. De bör dock alltid kollas upp.

Så för någon månad sedan kände jag en ny knöl i bröstet. Det var lång väntetid på SöS så de rekommenderade mig till bröstmottagningen på Sabbatsberg. Även de hade relativt lång väntetid, men idag var jag i alla fall där.

Knölen jag känt var även den en ofarlig vätskefylld cysta, men av lite större karaktär än den förra. De var väldigt trevliga och noggranna där. Man utförde hela processen på en gång, kan man säga. Först en läkarundersökning, där den manlige läkaren undersöker med händerna. En barnmorskeelev var med och fick även hon känna (ja, hur ska de annars kunna lära sig?! Klart man ställer upp!).

Sedan vidare till röntgen. En ganska obehaglig men överkomlig upplevelse. Det går knappast att göra en sådan behandling behaglig. Att få bröstet utplattat till en "tjocklek" av 30 mm, är ju inte vad man skulle kalla behagligt i alla fall. Dessutom 7 ggr!! (7 st bilder). Artig och trevlig var hon i vilket fall.

Efter röntgen väntade ultraljudsundersökning. En erfaren, något äldre, kvinnlig läkare undersökte med van och varsam hand och med ultraljud. Hon hittade ytterligare en cysta i det andra bröstet, men den var av mindre storlek, så då gör man inget åt dem.

Därefter tillbaka till bröstmottagningen för att träffa ännu en manlig läkare som utförde själva biopsin. Med en pistolliknande spruta förde han in en nål i bröstet och tömde cystan på vätskan.  Även ett vävnadsprov följer med vid detta ingrepp. Det går otroligt fort och relativt smärtfritt. Det är som vilket nålstick som helst, och över inom 10-15 sekunder. Efter detta var det bara att bege sig hemåt.
Den första läkaren ringde sedan upp (45 min efter biopsin) och meddelande att man inte funnit något otrevligt i cystan, utan att allt såg rent och bra ut. Jag behöver inte vidta några åtgärder, utan bara som alla kvinnor bör göra - undersöka brösten med egna händer 1-2 ggr per månad.
Och skulle jag upptäcka nya knölar är det bara att återkomma.

Jag kan nu vid detta laget nästan förvänta mig att det kommer att dyka upp fler i framtiden. Men nu känner jag inte samma oro och hysteri som vid första tillfället. Då hade jag ju nästan skrivit mitt testamente i huvudet!!

Jag kan i alla fall varmt rekommendera Aleris, bröstmottagningen vid Sabbatsberg sjukhus i Stockholm, för er kvinnor som upptäcker knöl i bröstet och vill få det undersökt. Kände mig respekterad och väl omhändertagen.

Lev livet och ta inte ut något i förskott!!
"Pyss o Kaam"

En månad senare

Det har nu gått en månad sedan jag bestämde mig för att ändra på min kosthållning. Det jag gjort är att jag uteslutit pasta och bröd. Det enda bröd jag äter är havreknäcke, och egenbakat glutenfritt bröd.
Jag har även låtit bli viss frukt och grönsaker som lätt bildar gaser, såsom äpplen, päron, alla sorters kål, bönor (baljväxter överlag), broccoli och rå lök.
Jag smaksätter mat med lök, men undviker att äta lökbitar som jag kan peta bort.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. Det har blivit mycket bättre. Jag har inte alls lika ont längre. Det är mycket lugnare i tarmarna och jag känner mig piggare och gladare.
Inte för att jag vill påstå att detta är hela lösningen, men jag är i alla fall en bit på väg.

Jag har med detta även fått mer kraft att träna effektivare. Jag kvotar nu tre dagar i veckan och känner mig riktig nöjd med det.

Något som jag däremot inte hade räknat med, är att jag gått ned 4 kg. Ja, ett par kilo gjorde ju inget, men nu vill jag inte gå ner mer. Det var inte målet med hela grejen. Om det fortsätter måste jag göra något åt det.

Fortsättning följer.

Inspirerande föreläsning

Idag var jag på den sista av en följd s.k. föreläsningar. Fast vi kallar dem för Pedagogiska caféer. Oavsett namn så har det varit intressant, och de två sista var särskilt bra. Lotta Törnblom är en mycket bra föreläsare, som gör det intressant och lätt att följa och förstå.
Det var det mest positiva med dagen.

Det negativa är min problemmage. Jag får tarmkramp och uppblåst buk med gaser och oljud utan dess like. Jag är uppriktigt trött på eländet. Nu måste jag prova med något annorlunda med kosten. Jag googlade och har kommit fram till att jag ska prova en mer kolhydratfattig kost. Sedan finns det även andra matvanor jag kan ändra på, men jag börjar med detta. Det betyder i kortfattad form:

Oligosackarider (kostfiber)

Undvik: Kål, cashewnötter, ärter, sparris, bönor, linser, lök, vete och råg
Välj istället: havrebaserade produkter, ris, potatis, tomat, morot, zucchini

Så, nu får det vara slut med "goda mackor" och pasta för ett tag. Hur man lagar god mat utan att smaksätta med lök har jag ingen aning om, men jag får väl helt enkelt göra så gott jag kan. Och på jobbet får jag väl försöka undvika sådant som går att "peta bort" eller avstå.

Om någon har några bra tips på mat, maträtter eller annat av intresse inom ämnet (IBS-mage) så får ni jättegärna dela med er.

På återseende!

OBS! Bild från google. Inte jag, men kunde ha varit!

Less och längtar bort

Kanske för att jag gick upp så tidigt, lade mig sent igår så jag sov inte så många timmar? Eller kanske för att vädret är så vansinnigt tråkigt? Eller beror det kanske på smärtan i ryggen? Eller så är jag bara ovanligt deprimerad, men idag var det vääääldigt nära att jag släppte bomben. Men så sitter jag nu här och biter ihop. Funderar med pannan i djupa veck hur jag ska kunna fortsätta.

Ekorrhjulet bara fortsätter och fortsätter. Jag vill kunna sätta ned foten, bromsa, eller t.o.m stanna. Helst kliva av och byta ekorrhjul. Men det fortsätter att snurra, och jag har inte styrkan eller förmågan att göra något åt det.
Men jag antar att det kommer att sluta på ett eller annat sätt. Och det finns ju några alternativ.

Fina snö

Idag var en sån där dag på jobbet då man bara får stålsätta sig helt enkelt. Det blev tufft ett tag, men vi klarade det med sinnet i behåll.

Det var tacksamt och välkommet med snö, och mera kom det under dagen. Barnen riktigt njuter, och jag med! För att inte säga Frisco, som tycker han kommer till himmelriket varje gång det ligger ett vitt täcke på marken. 

När jag åkte hem från jobbet hade man hunnit ploga, däremot inte sanda. Det var perfekt före för spark eller kälke, men för den som inte hade broddar eller dubbar på skorna var det förenat med livsfara att ta sig fram gåendes. Fotfästet försvann ett antal gånger från busshållplatsen och hem, men jag klarade mig från att ramla, tack o lov.

När jag efter middagen tog den långa kvällspromenaden med Frisco hade jag broddarna på, och då kunde jag riktigt njuta av såväl snö som promenad. Nedan är markbilder på det hala väglaget. Till och med Frisco halkade som Bambi på isen, av och till. Han är ju inte den som tar det lugnt precis, utan vill helst starta på femmans växel för att sedan öka till turboväxeln.

Trött, trött, trött

Äntligen sovmorgon. Jag har varit så trött på sistone. Sedan tisdag kväll har jag varit krasslig i magen. Jag behöver ju inte gå in på detaljer, men det är den nedre delen som inte fungerat tillfredsställande. så att säga.
Egentligen skulle jag ha gått på JAM-passet på gymmet i tisdags, men det blev ju badhuset istället. Det är ju i sig ett gympass det också, så träning fick jag ju hur som helst.
Sedan var tanken att jag skulle ha gått på gymmet i torsdags, men jag hade så himla ont i magen, så det blev inget.

Igår slutade jag tre på jobbet, men blev kvar ända till 16.15. Jag fastande i ett samtal med vice chefen. Det var ett bra samtal, och det kändes bra att det blev av, även om det var helt oplanerat. Kanske just därför det blev bra. Lättade mitt hjärta lite grann, och kände att hon lyssnade och fick medkänsla.
När jag gick och lade mig surrade en massa tankar i huvudet.

Idag gick jag upp halv nio. Fortfarande velandes om jag skulle gå på JAM-passet kl.10.30 eller inte. Efter lite frukost hade jag till slut i alla fall samlat tillräckligt med boost för att bestämma mig. Jag rastade Frisco lite snabbt och åkte sedan till gymmet för JAM-pass och lite magövningar. Efteråt kändes det superskönt. När jag kom hem gick jag en lång promenad med Frisco.

Kvällen i övrigt var lugn med soffhäng i största allmänhet.

Mamma-Son eftermiddag

Efter jobbet idag var jag med Mattias till Gustavsbergsbadet. Han ska göra ett simtest med skolan på fredag, så han ville att vi skulle gå dit i förväg och checka av simfärdigheterna. Det var ju inga problem för honom förstås, det hade jag inte trott heller, men det gav oss ett tillfälle att få egen mamma-son tid.
Vi var där i drygt tre timmar, varav i vattnet två av dessa. Vi simmade teststräckan som var 150 m bröst och 50 m rygg. Men utöver detta så badade vi och skojade, simmade i virveln en hel del och jagade varandra. Vi åkte vattenrutschkanor flera gånger om och vi satt i bubbelpoolen och njöt.
Efter badet gick vi till Sibyllagrillen och delade på en kebabtallrik. På väg till bussen slank vi in på Konsum och köpte fikabröd och en chokladbit att smaska på. Chokladbiten blev färdkost på bussen, och fikabrödet avnjöts hemma med en kopp te.
Kort sagt kan vi säga att både jag och Mattias hade en mysig eftermiddag tillsammans.

När vi kom hem gick jag en promenad med Frisco. Jag tog broddarna på, och det var nog tur det.
Behöver jag säga att jag är fullkomligt slut i kroppen ikväll? Förutom att leka järnet på badet så tar det oerhört på benmusklerna att parera halkan på vägarna.
Jag somnar nog ovaggad ikväll.

Sov sött!! Sweet dreams!

(Bild från Värmdö Kommuns informationssida.)

Nöjd och njuter

Jag sitter vid köksbordet med en kopp te i skenet av ett stearinljus och bara andas och njuter av stunden. Det är sent, klockan är elva på kvällen. Men det gör inget. Jag känner mig lugn och tillfreds. Den här helgen har jag gjort allt som jag föresatt mig att göra och det känns så bra. Julen är undanstädad, tvättkorgarna är tomma, kaninerna har fått rent i buren, jag har varit på gymmet och jag har gått flera sköna promenader med Frisco. 

Den enda "lilla törnen i ögat" är att jag fått ordentligt ont. Jag har tagit smärtstillande för att överhuvudtaget kunna sova. Dels är det mina komprimerade ryggkotor som ger mig "knivhugg" i ryggen, dels är det ichias i vänster ben. 

Men precis just nu är jag bara sådär behagligt trött, nöjd och tillfreds med mig själv. 

Nytt år - nya möjligheter

Som alltid går december i rasande fart. Jag som brukar älska tiden före jul. Den här gången hade jag inte samma känsla. Tiden gick också oerhört fort. Och själva julen var väääääldigt lugn. 

Det var meningen att svärmor skulle komma, men det blev nåt strul med svågern så det blev inget. Tråkigt. I synnerhet för gubben min som ställt in sig så, och med tanke på svärmors ålder och vigör. Nåväl, barnen uppskattade julklapparna i alla fall. 

Nyåret var minst lika lugnt. Dottern var iväg på "eget" firande i stan så det var bara gubben, sonen, hunden och jag. 

Vi gick inte ens ut för fyrverkeriernas skull. Men å andra sidan så smäller ju vissa andra av desto mer. Dock var det lite dåligt väder, så man såg inte så mycket. 

Nu har ett nytt år börjat. Jag har inte avlagt några nyårslöften. Inte inför andra i alla fall. I min egen tysthet har jag ett par men som jag inte tänker avslöja. Tids nog lär det märkas i så fall. 

God fortsättning till er alla därute. Hoppas 2015 blir så bra som var och en önskar och hoppas. 

På återseende!